Gräsarter
Lär känna de vanligaste arterna i svenska gräsmattor: hur de skiljer sig åt, vad de är bra på och när de passar. Egenskaperna kommer från STERF:s nordiska sortförsök.
Poa pratensis
Vinterhärdig art med hög sidledstillväxt via underjordiska utlöpare, men mycket långsam etablering och lågt betyg för skuggtålighet och torktålighet.
Passar bra när: Passar bra när vinterhärdighet, slitage och sidledstillväxt är viktiga – till exempel en gräsmatta som används mycket och behöver kunna läka skador själv.
Festuca rubra
Samlingspost för tre underarter som skiljer sig kraftigt åt, framför allt i sidledstillväxt. Gemensamt är hög bladfinhet, hög skuggtålighet och lågt näringsbehov.
Tre huvudtyper: tätvuxen, fin krypande och grov krypande rödsvingel. Skillnaderna beskrivs på artsidan.
Passar bra när: Passar bra när ett finare uttryck, torktålighet och relativt låg skötsel prioriteras, och när delar av ytan ligger i halvskugga.
Lolium perenne
Högsta slittoleransen och en av de snabbaste etableringarna, men låg vinterhärdighet, låg sidledstillväxt och högt näringsbehov.
Passar bra när: Passar bra när snabb etablering och hög slitstyrka är viktiga, till exempel vid stödsådd av slitna ytor.
Agrostis capillaris
Tål låg klippning bättre än de flesta arter, men har låg slittolerans, låg torktålighet och låg sjukdomsresistens under växtsäsongen.
Passar bra när: Passar främst i fina prydnadsytor med låg belastning – inte som stomme i en gräsmatta som används mycket.
Poa annua
Etablerar sig snabbt och tål låg klippning, men har lägsta torktåligheten och näst lägsta vinterhärdigheten bland arterna i Grass Guide 2015. Sprids med kontaminerat utsäde och jord och bildar en långlivad fröbank.
Vitgröe sås inte medvetet i en villagräsmatta. Den kommer in av sig själv och beskrivs här för att du ska känna igen den.